
Med glada och raska steg och en förväntansfylld blick gick jag i snön mot mataffären med postservice, för att hämta ut mitt paket med kameran. Jag uppgav ett nummer och visade mitt id för posttanten varpå hon gick för att kolla bland paketen. Medan hon bläddrade bland alla postpaket i alla möjliga storlekar så trampade jag otåligt och tittade hoppfullt på henne, tänkte att hon rörde sig i ultrarapid.
Tanten tog först ut ett litet paket för att kolla att numret stämde med det jag hade uppgivit. Varje gång hon tog ut ett paket som var mindre än vad som var rimligt för en kamera så tänkte jag: Nej det är fel, paketet är på tok för litet för att innehålla min kamera! Hon plockade fram ett paket i lagom storlek och jag fick ännu större ögon om det nu var möjligt samtidigt som jag tänkte: Det är mitt, däri ligger min kamera! Men nehej så var det inte för hon lade tillbaka det på hyllan igen.
Därefter hittade hon mitt paket, som snarare var ett litet vadderat kuvert. Tanken som gick på högvarv i mitt huvud när hon lämnade över det var: Nej det här stämmer inte, det här är inte mitt!Jag rev snabbt upp kuvertet och kollade innehållet. Ett MINNESKORT?! Och ett kvitto på kameran och minneskortet utan kameran? Jag kollade igen i kuvertet med ett barnsligt önsketänkande, att kameran kanske skulle ligga däri men i dockhusstorlek. Samma frusterande känsla som när man var liten, och åt flingor där företaget hade lagt i en leksak för att locka barn till att äta just deras flingor, och man rotade tills man blev trött i armen för att man visste att leksaken fanns där någonstans, för det stod ju på flingpaketet.
Jag vände mig om och började gå mot utgången samtidigt som den totala besvikelsen tog över. Jag traskade hem med tunga steg och moloken min.
Någon dag senare mejlade jag kundtjänsten för att fråga om min kamera som aldrig kom. Dagen därpå fick jag svaret att den var försenad. Kameran skulle skickas ut från lagret den 14 jauari, alltså innebar det att jag skulle få vänta ytterligare en vecka, när leveranstiden i själva verket på var 1-3 dagar!
Och på den vägen är det, jag sitter fortfarande och trånar efter min kamera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar